Likblek och våt, blick utan själ
Natten på myren tog hårt på en träl
Grinet som etsats fast i hans hud
Förtäljer trälens öde mer än hundra ord

Hittar trälen nedsjunken i gryningstimma
Myren ljuder av hans sargade hesa stämma
Ett glas sand ifrån att sjunka under ytan
Dras han upp ur den slukande myren

Dimslöjor leker lätt över myren
Döljer dess sänkor i vita linnen
Tag akt på dess förtrollande fägring
Bjuder dig in att bli myrens gäst

Ynglingen bjuds mat och värme vid vår kase
Men ynglingen är borta, märker ej ens brasan
Underliga märken täcker drängens ben
Blånader som om någon dragit kraken ned

Drängen visar plötsligt livstecken igen
Blinkar till, och där finns vår vän i blicken
Tjoget år har över natt sänkt hans uppsyn
Trött och sliten blickar han bort över myren

Natten sveper in över myren
Höljer dess sänkor i nattsvart siden
Tag akt på dess varslande hägring
Mossen släpper aldrig myrens gäst

När dag lider till kväll somnar var en in
Utom drängen som stirrar med tom min
Han reser sig tyst och stapplar iväg
Tillbaka ut på myren drängens fötter bär

Morgonbris ilar friskt över myren
Täcker mossen i glittrande daggregn
Tag akt på dess gåtfulla lärdom
Intet spår syns av myrens gäst

English translation:

Guest of the Mire
--------------------
Deathly pale and wet, soulless stare
The night on the mire was hard on a serf
The grin etched firmly into his skin
Tells the mans fate more than a hundred words

Early morn we find the serf deep sunken
His hoarse voice echoes across the mire
A glass of sand from sinking below the surface
He is pulled from the devouring mire

Mists playing lightly over the mire
Hide its holes in white linen
Take heed of its enchanting beauty
Inviting you as guest of the mire

The youth is offered food and heat by our hearth
But the youth is oblivious, doesn’t even notice the fire
Strange markings cover the mans legs
Bruises as if someone pulled the poor man down

The farmhand suddenly shows life signs
Blinks, and there is our friend again
Twenty years have over night aged his face
Tired and worn he stares out over the mire

The night sweeps in over the mire
Covers its burrows in night black silk
Take heed of its ominous mirage
The bog never releases the guest of the mire

When day turns to night everyone falls asleep
But not the farmhand, he stares empty-eyed
He gets to his feet and walks away
Back to the mire, his feet lead the way

Morning breezes over the mire
Covers the bog in glittery dew
Take heed of its enigmatic lesson
No trace is left of the guest of the mire